Läser Dostojevskij Bröderna Karamazov och slås av vilket geni han var. Återigen. Varje gång jag återkommer till honom inser jag att han verkligen är en av de bästa författarna som världslitteraturen har frambringat. Jag älskar den påträngande berättarrösten som kommenterar och har åsikter om allt. Hur han beskriver natten då Dimitrij begår ett brott...eller inte är otrolig. Hur han utelämnar stycket om vad som händer mellan att Dimitrij knackar på faderns fönster till dess att han slår ner betjänten. På så sätt håller han läsaren lika okunnig och tvivlande till vem som är mördaren som romanfigurerna. Jag har ungefär 200 sidor kvar av 800 och spänningen är olidlig... Samtidigt dom jag vill komma till slutet och få reda på sanningen så är jag redan ledsen över att denna magnifika läsupplevelse kommer att ta slut. Dostojevkij I <3 U!