Ibland kan en kurs i Excel rädda din mentala hälsa.
Efter allt prat om känslor och relationer så hade Maggan en mycket känslomässigt uppslitande helg. Jag är i någon sorts av göra-slut-fas med min Långa Farbror. I onsdags förra veckan var det uppslitande scener på gatan då jag på ett mycket moget sätt ropade "Det är slut" och sprang iväg (ibland tar tyvärr Maggans lite väl dramatiska sidor överhanden) Sen skämdes jag såklart och blev tvungen att be om ursäkt. Man kan ju inte göra slut så.
I lördags träffades vi hemma hos Långa Farbrorn för att tala ut, det gick bra men det blev mycket gråt.Vi beslutade att låta det hela vara en process, att precis som när man blir ihop så är det ju vanligtvis inget man bestämmer sig för över en natt. Och samma sak behöver det nog vara när man lämnar en relation, vilket betyder att vi för tillfället fortsätter tillsammans men medvetna om de frågetecken och tveksamheter som finns hos oss båda gällande vår gemensamma framtid.
På söndagen kom jag hem totalt utsliten och ägnade mig åt att dricka öl, röka, lyssna på sorgliga sånger och tycka synd om mig själv. Marlene Musketör har sagt till mig att det inte är en bra idee att  läsa "Wuthering Heights" av Emelie Bronte just nu, men Maggan kunde såklart inte låta bli så det var ingen hejd på tårarna.

På måndagen var det som tur var dags att jobba igen och då blir man ju så vackert tvungen att rycka upp sig och försöka uppföra sig anständigt igen. Och då kom Excel kursen in i bilden. Oh så ljuvt att få ägna sina tankar åt att förstå logiken i Excel-programmet. Där finns många "and" "or"-formler men de är konstanta och inte utlämnade åt känslor eller godtycke. Du behöver inte tvivla eller fundera på vad du egentligen mår bäst av. Det är bara att skriva: if(and(D4>=F5;M2xE4;=)) och så blir det som det ska. Tänk om livet kunde vara lite mer så. Eller det kanske det är för vissa, så jag kanske egentligen skulle önska att Maggan var lite mer så.

För övrigt verkar det här vara The Summer of Separations, tre par runt omkring Maggan har gjort slut nu lagom inför sommaren. Par som kämpat och älskat, men där orken eller känslorna till sist försvann. Så kan det gå. Ingenting är för evigt. Allt är konstant förändring och förändringar är alltid av godo. Vit  glömmer så lätt bort att vi inte äger eller "har" människorna vi älskar, allt är ett lån och i slutändan är du ensam. Det gör inget, det är inte sorgligt, vi måste bara komma ihåg att uppskatta dem när vi har dem men inte heller glömma bort att vi eller de en gång kommer att lämna varandra. Det gör inget, det är fint för det gör dem du älskar så mycket mer speciella. De är inte dina och du är inte deras, ni väljer varandra så länge det varar, sen försvinner vi vidare in i livet eller in i döden. Men det fina de gav dig kommer du alltid bära med dig. Det är inte sorgligt, bara lite vemodigt.

Utsikten från vår tak-terrass.

När man är ute och sakletar med Marlene Musketör kan man även finna den perfekta bilen att fly i när zombiesarna anfaller. Tyvärr fick man inte ta med sig den hem.

Fredag igen och Maggan har haft lite uppehåll beroende på stress. Vissa veckor blir bara för mycket och Maggan klarar inte riktigt att hålla ihop sig själv. En sak är stressen på jobbet, men när man lider av social-stress då blir det riktigt illa. Jag var tvungen att ta ledigt i går bara för att vara hemma och städa, livet går så snabbt på sommaren - alltid något som händer och någon att träffa så hemmet hinns inte med. Och då blir Maggan stressad.

Jag har en väldigt fin syster som även hon utbildar sig till frisör, det här med intresset för hår går tydligen i familjen. Även hon tänker mycket på livet och relationer även om hon bara är 16 år. Nyligen skickade hon mig ett arbete hon skrivit i skolan och hör och häpna - ämnet hon valt är just sexualitet och relationer. Det var fint att få läsa vad hon tänker om det här ämnet även om vi inte tycker helt lika, hon är en romantiker och funderar över varför:

"Har jag sett för mycket på film? Har jag uppfostrats till att tro på kärleken? Eller hur kan jag vara så säker på att kärlek finns och att det är något himla fint och det bästa man kan ha? Detta är frågor som varken jag eller någon annan kan svara på men nog är det psykiskt, något som påverkat mig på ett eller annat sätt."


 Det är en mycket berättigad fundering, var kommer den ifrån vår tro på och längtan efter kärlek? Är det något mer än en kulturell förklädnad av det sexuella begäret? Att vi förskönar den djuriska driften genom att kalla den  kärlek? Eller existerar de romantiska känslorna som en fristående enhet, som kan berättigas genom sig själva? Det kanske bara är vår rädsla för ensamheten som gör att vi längtar så mycket efter tvåsamhet, men precis som min vackra syster säger; det kan nog ingen svara på utan vi får fortsätta fundera tills dess vi finner ett svar som tillfredsställer just vårt behov. För en allmän sanning giltig för alla kan inte finnas i en post-struktularistisk värld där alla värden är individuella och värdegrunderna dog ungefär samtidigt med gud. 


 Maggan och G1 pratade återigen om detta igår och G1´s försvar för kärleken är väldigt fint. Hon har precis avslutat en relation men säger ändå att hon tänker fortsätta att bli kär om och om igen. Om det så ska behövas hundra gånger av förälskelse och hundra besvikelser så tänker hon inte ge upp sin tro och längtan. En längtan efter en annan människa som får dig att vibrera, får blodet att sjunga i dina ådror. Hon säger; kalla det vad du vill, jag kallar det kärlek och jag tor! För det argumentet kan Maggan inte annat än böja sig, alla har rätt till sin tro och sin definition av ordet kärlek. Så länge det gör dig lycklig gör det Maggan lycklig.

Vår terrass börjar nu äntligen ta form och igår så kom våra vänner överför att hänga lite. En av mina vänner är gift och gravid i 6:e månaden med en man från Gambia. De gifte sig av kärlek och för att han ska få papper och därigenom tillåtelse att resa och arbeta i Europa. Att få papperen har varit ett helvete och ett heltidsjobb, de har skickats från den ena myndigheten till den andra och de har blivit utsatta för förnedrande korsförhör där deras relation har ifrågasatts (de har varit tillsammans i 4år). Tillslut så ska allt vara klart och de går till polisen för att ordna med foton och äntligen få det efterlängtade dokumentet som gör dig till en laglig människa. De står där lyckliga och väntar när polisen plötsligt säger att han måste kontrollera något, försvinner en stund och kommer sedan tillbaka för att häkta Mannen. Han pratar varken flytande spanska eller engelska, så han förstår inte varför han blir häktad.
Det visar sig att han år 2007 hälsade på en man som sedan blev häktad för narkotika innehav. Min väns man fick kallelse till att infinna sig i rätten, men som sagt förstår han inte språket, så han infann sig aldrig. På grund av att han levt här som illegal invandrare så har han ju inte heller haft möjlighet att ha en fast adress så han kan ha missat påminnelser. Det här anses vara ett så allvarligt brott så att de häktar honom på stunden och tänker deportera honom med inreseförbud på 10 år. Där står min vän höggravid och vet inte vad hon ska ta sig till. Som tur är hon en redig och handlingskraftig kvinna så hon kontaktar en advokat som lyckas få hennes man fri efter 5 dagar med böter på 10 euro.
Men 5 dagar satt han häktad, och inte bara häktade utan även nerdrogad. Han blev ju naturligtvis väldig rädd och orolig när de häktade honom så de har pumpat honom full av droger, både tabletter och sprutor. Han kan som sagt inte språket så han vet inte vad han fått eller varför. Att kalla in en tolk var det aldrig frågan om och min vän fick endast träffa honom 10 min under dessa dagar. När han kom hem var han så nerdrogad att det tog honom 4 dagar att bli normal igen. Nota Bene; Han är själv inte anklagad för något brott utan enbart för att inte ha infunnit sig till polisen efter deras kallelse.
Maggan kan inte låta bli att undra hade detta hänt om min väns man varit en vit medelålders man från USA, Kanada eller Australien? Jag tro inte det, här såväl som i Sverige finns det en dold rasism där vi gör skillnad på människor utifrån deras hudfärg och ursprungsland. Maggan fick ett verkligt wake up call av den här berättelsen, hon sitter ju mest i sin salong, friserar och filosoferar om livet medan det finns en brutal verklighet därutanför som hon inte så ofta tänker på. Och tro inte att det här är en engångsföretelse eller ett undantags fall och låt dig inte luras att tro att det här inte händer i Sverige, om du vill ha exempel fråga Marlene Musketör nästa gång du träffar henne.
Så vad vi måste göra är att fortsätta kämpa mot rasismen den öppna såväl som den dolda, fortsätta kämpa för människors lika värde oavsett kön, ursprung eller sexualitet - vi får aldrig, aldrig, aldrig låta dem vinna!

http://www.youtube.com/watch?v=urUhLD0fSFI&feature=fvst

Äntligen helg säger Maggan och vill passa på att tacka alla som läser min blogg. Så kul med kommentarer både på Face Book, via mail och på bloggen, tack!

Och nästa gång ni tänker klippa er så vet ni vem som håller i saxen ;)