I går var det måndagsöl hemma hos Maggan med fin-musketören Marlene. Återigen avhandlades livets stora frågor. Vi började i relations-träsket som vanligt. Marlene påminde mig om Sartres syn på relationer; Om hur vi möter den Andre i den älskade och hur vi hanterar det. Det ledde i sin tur tankarna till De Beauvoir och hur hon i "Det Andra könet" pratar om mötet mellan Subjekt (mannen) och Objekt (kvinnan) och varför verklig, jämställd kärlek är så svår. Hon pratar om relationer mellan man och kvinna men jag tror att det går att omsätta på alla typer av relationer, oavsett kön. Problemet blir att för att få den bekräftelse du (subjektet) behöver måste den älskade ses som ett objekt. Men samtidigt behöver objektet ett subjekt att dominera. Hmmm komplicerade saker...

Är verklig och jämställd kärlek möjlig?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_andra_könet

Jag kom på att jag önskade att Nietzsche hade skrivit en systerbok till "Om moralens härstamning" som skulle ha hetat "Om kärlekens härstamning" och där skulle Maggan ha funnit alla de svåra svaren som nu bryder hennes huvud.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Friedrich_Nietzsche

Sedan gick vi över på politik, Marlene har nämligen lånat mig en utmärkt bok om anarkismen som jag paralelll-läser med Dostojevski. Det Maggan och Marlene tänkte på då var om det verkligen skulle fungera med anarkism. Marlene sa så klokt att för henne fungerar anarkismen som en spegel mot staten, alltså för att ifrågasätta det självklara i att ett samhälle behöver ha en stat. Intressant tyckte Maggan och höll med. För mig är det dock svårt att tänka mig ett samhälle utan stat, det är ungefär som att tänka på rymden - det är för stort och abstrakt.
Mitt dilemma är att jag principiellt är emot att det finns länder, stater och gränser. Vi borde alla leva fria utan begränsningar och utan förtryck. Men är mänskligheten mogen sin frihet?