Håller just nu på att läsa in mig på Lou Andreas Salomé (1861-1937), här på bilden tillsammans med Nietzsche och Paul Reé. Hon var en mycket intressant kvinna -  författare och psykoanalist som tyvärr mest blit uppmärksammad för sina kärlekshistorier med kända män. Jag minns att jag läste hennes Narcissism och Erotik när jag gick i högstadiet, men jag tror nog inte att jag förstod så mycket av den, tänker att jag behöver läsa den igen. Och speciellt nu när jag upptas så av funderingar runt relationers vara eller inte vara och i vilken form. Då behöver man inspiration och få se exempel på att allt går att göra annorlunda.
Det som fascinerar med henne är att hon var en väldigt fri kvinna, hon levde i ett äktenskap men hade öppet ett flertal älskare under hela relationen. Att hon under den tid och med den rådande praxis och moral som rådde då vågade att ifrågasätta monogami och välja sitt eget sätt att leva i en relation. Respekt, säger Maggan!

Apropå mitt inlägg om den svensk hälso-fascismen vill jag bara lägga till ett Mumin-citat:

"Allt som är trevligt är bra för magen" Sagt av Muminmamman angående Muminpappas piprökning.

Stil går aldrig ur tiden, säger Maggan. Lauren Bacall och Humphrey Bogart på cyckeltur.

Maggan är ju som vi alla vet väldigt intresserad av relationer. Varför finns de? Hur hanterar vi dem? Och kanske framför allt av alternativa attityder till och utförande av kärleks-relationer. Fick tips på en blog av min Musketör Porthos och blev så glad. Ännu en som oss som funderar och funderar och inte riktigt klarar av att hantera tvåsamheten. Så fint och skönt att se att det finns någon främmande människa därute som känner som jag. Så om du också är en tvivlare och kärleksfunderare titta in hos Killing Zoe och känn dig mindre ensam:

http://killingzoeagain.blogspot.com.es/

Sverige; häslo-facismens förlovade land

Vi håller på att måla in oss i ett hörn i Sverige. Vad ska bli nästa förbud? Jag förfäras och förvånas över att vanligtvis intelligenta människor verkligen tycker att ett rökförbud på allmän plats är något bra. De dras med i någon sorts masspsykos som syftar till sundhets-hets, en hets som går så långt att vi är beredda att offra vår integritet.  Tar vi inte redan nog hänsyn? Var ska det ta slut?

Jag syftar på:

Vi kan inte sälja alkohol i mat-butiker på grund av att ett fåtal har har svårigheter att hantera alkohol

Tvålen på restaurangens toaletter parfymfri då det kan finnas någon allergier

Samhället ska vara rökfritt då det lutkar illa och det kan finnas någon allergiker

Man kan inte ha husdjur med sig för det kan finnas någon allergiker

(Det där låter lite som att jag har något emot allergiker vilket jag inte har, jag är själv allergisk)

Alla i Sverige ska vara friska och sunda och leva lyckliga i harmoni och visa allt och alla en evig hänsyn. Vilket ju är fint och bra och moraliskt rätt. Men vem har bestämt att det sunda idealet är det bästa? Var har mitt egen ansvar och fria val blivit av i allt det här? Mitt val att leva dålighetsliv*? Behöver inte ni andra också ta hänsyn till mig och mina val, om nu jag måste ta hänsyn till er ?

Vi lever i ett majoritetens diktatur där de helt plötsligt fått frihet att bestämma oändligt mycket över val som borde vara mina egna. Men är det ens säkert att majoriteten tycker så? Är ni verkligen alla så sunda och perfekta? Smyger det inte ner sig en chips-påse i varukorgen en fredagskväll på ICA? Fastän vi vet att det är fettma-framkallande? Fastän vi vet att det är dåligt för moralen och kanske till och med kan ge cancer? Och den cigarretten som vi röker på festen NOTA BENE - bara på festen! Den är ju så förfärligt dålig för hälsa och moral, men det kan ju var kul och härligt att få vara lite vild och fri ibland.
Vill vi verkligen leva i ett samhälle som styrs av häslo-fascism? Stanna upp och fråga dig det innan det är försent. För nästa last hälso-facsiterna kan ge sig på kan vara just din last. Och då kanske det inte är lika roligt längre.




*Och så för de dålighetsliv, upplyste Joxaren. Dålighetsliv? sa mumintrollet och blev intresserad. Hur då? Jag vet inte riktigt, sa Joxaren. Kanske de trampar ner folks köksträdgårdar och dricker öl. Vi satt länge och tittade efter hatifnattarna som seglade mot horisonten.
// Mumintrollen

 En dröm om separationer

Igår var Maggan på en trevlig terrass och åt grillade grönsaker och drack öl. Som vanligt kom ämnet in på relationer och den här gången på separationer. En av damerna i sällskapet har nyligen separerat efter 17 år tillsammans med sin man. De var high-school-sweethearts och nu vid 32 års ålder insåg hon att han inte längre är vad hon behöver i sitt liv. Jag beundrar hennes styrka och mod. För det är svårt att bryta med någon, speciellt om den andra personen inte vill. Att behöva krossa den man älskar´s hjärta är tortyr. Men som Lou Andreas Salomé sa: För att vara sig själv trogen måste man förråda andra. Om man inte längre kan göra varandra lyckliga är det bästa att gå skilda vägar. Men oftast är det en av parterna som känner det mer än den andra. Eller jag tror att bägge känt det, men att när en vågar steget att föreslå separation får den andre panik och "glömmer" allt negativt den också känt och väljer att bara se det fina i relationen. För även när vi skils betyder det inte alltid att allt bara är hemskt, tvärtom det finns nästan alltid många fina saker, men de räcker inte längre. Men när rädslan för det okända och separationsångesten sätter in är det lätt att falla i fälla.Vi har all gjort det, vi gör det alla om och om igen. Man inser vad man har först när man förlorar det - heter det. Men det är lögn, man vet hela tiden vad man har, bara att  vi är trygghetsnarkomaner och blir rädda för friheten och det ansvar det bär med sig. Man väljer att lura sig själv, för det är enklare så. Det gör mindre ont. Och visst är det skönt att få vara martyr och tycka synd om sig själv för att man blev lämnad. Men det är lögn. Vi borde vara större än så.
Jag har en dröm; om att man ska kunna separera som vuxna människor. Inse - jag älskar dig och du är en underbar människa, men vi fungerar inte ihop, vi gör inte längre varandra lyckliga. Och att bägge kan erkänna det. För i ärlighetens namn, om en av parterna inte mår bra i en relation, då gör egentligen ingen det. Att man skils som vänner, att man kan ses någon gång då och då över en kopp kaffe och få veta hur den andra personen har det. För även om man separerat har man älskat, och kommer kanske alltid att älska den andre. Att man kan önska varandra all lycka i världen - och att kunna vara så stor att du önskar den andre kärlek i sitt liv. Jag vet att det här är en utopi, men man måste få drömma.

And I hope life, will treat you kind
And I hope that you have all
That you ever dreamed of
Oh, I do wish you joy
And I wish you happiness
But above all this
I wish you love
I love you, I will always love you

- Dolly Parton "I will  always love you"