Finns det något bättre än en eftermiddags fylla i sällskap av sin musketör? I lördags drack vi vitt vin i solen och filosoferade om livet, lite så där härligt eftermiddags lulliga. Ofrånkomligt började vi prata om relationer - egna och andras - då det plötsligt slog mig att det inte finns någon relations-filosofi, eller det kanske det finns bara att jag inte vet om den. Det finns ju moral-filosofi, vetenskaps-filosiofi och politisk-filosofi, vem varför lyser relations-filosofi med sin frånvaro. Det finns säkert mycket skrivet inom andra områden t.ex. psykologi, men jag kan inte dra mig till minnes någon relations-filosof?

Vår vardag, vårt liv, utgörs av mellan-mänskliga relationer - vänner - familj - älskade- vi påverkas av dem, ja man kan till och med säga att vi skapas av dem. Det är ju först i mötet med den Andre som vi ser och definierar oss själva.  Så nu tänker Maggan tänka lite på relationer, för att inte ämnet ska bli för stort tänker jag hålla mig till romantiska relationer alltså en relation mellan en individ och en eller flera andra av romantisk och/eller sexuell natur. För mig är de det svåraste att begripa i livet, ja till och med svårare att förstå än Döden.

Kärlek och kärleksrelationer upptar så oerhört mycket av vår tid och våra tankar. Vi tänker och pratar om det lika mycket när har det som när vi inte har det. Vi pratar lika mycket om våra egna som om andras. Men vad är egentligen kärlek? 

Jag tror att romantisk kärlek är en konstruktion av samhället, vi blir indoktrinerade från barnsben att kärlek finns och därför tror vi. Jag tänker mig att vad vi kallar kärlek egentligen bara är kemisk attraktion som vi sedan förskönar med romantiska termer. 

Vad tror du? Och varför?