Normativitet

För några dagar sedan publicerade en stor dagstidning en vetenskapsartikel där en forskare påstod sig kunna påvisa hur homosexualitet skapas under graviditeten.

Det måste vara en av de mest meningslösa forskningar som någonsin bedrivits. Varför är det viktigt att veta? För att undivka att få ett homosexullet barn? Har vi verkligen inte kommit längre än så?

Maggan är mycket konfunderad äver denna attityd till homosexualitet som vi fortfarande stöter på i samhället.

Vad är det som driver människor att bry sig om vilket kön den person har som andra människor blir kär i? Varför är det viktigt? Sexuell läggning är ju egentligen bara intressant för berörda parter. Det vill säga om jag blir förtjust i en person så blir det ju intressant för mig att veta om den personen intresserar sig för personer av mitt kön eller inte.  I alla andra fall behöver inte jag engagera mig i vad andra personer har för kärleks-preferenser.

Men uppenbarligen är det här för många fortfarande något man behöver, inte bara fundera äver, utan även slösa forskningspengar på. Och ännu värre, i landet där jag bor uttalde sig precis en religös ledare om att homosexualitet är en sjukdom som går att bota. Jag läste det i en insändare i en tidning. Författaren av brevet påpekade att den katolske mannen kanske istället borde ägna sina krafter åt att försöka bota pedofili. Mer relevant för den katolska kyrka då det verkar finnas fler öppet pedofila präster än öppet homosexuella…

Och kanske vi heterosexuella istället borde ägna våra krafter åt att fundera mer över och problematisera vår egen heteronormativitet. Vad ger oss egentligen rätt att se oss själva som normen i ett samhälle där kärlek och sexualitet idag handlar mycket lite om reproduktion och mycket mer om mellanmänskliga relationer?