Min människosyn

På väg till mitt jobb, utanför metron sitter det en man och tigger. Han sitter där hela dagen med sina tre hundar och en skylt som säger: Det är fönedrande att behöva tigga men jag har inget jobb och många barnbarn att försörja.

Varje gång jag går förbi blir jag så ledsen över hundarna som behöver ligga där hela dagen. Vad är det för ett hundlliv? tänker jag.

En dag när jag är på väg hem från jobbet går det en man framför mig. Han går förbi mannen som tigger, vänder sedan om, går tillbaka och ger mannen ett mynt.

- Det är till hundarna, inte till dig, säger han.

Jag blir förskräckt; hur kan man vara så ohövlig? Och hur kan man tänka så, att man vill hjälpa hundarna men inte mannen?

Sedan inser jag att det är ju så vi tänker, de flesta av oss. Det är ju så jag tänker. Varje dag jag gått förbi har jag tyckt synd om hundarna men inte ägnat mannen en tanke. Jo, jag har tänkt på honom men mer som dum, att han är elak som tvingar hundarna att ligga där. Vad är det för människosyn jag har egentligen? Tror jag att han vill sitta där och tigga? Att det är mindre synd om honom än om hundarna?

Jag blev så förskräckt när jag upptäckte det här tankemönstret hos mig själv. För det är inte alls så jag tycker, inte alls så jag vill tycka. Jag tror inte på extrem idividualism där alla förväntas klara av att stå ut i samhället och klara av att uppfylla alla krav och aldrig falla utanför ramen. Jag tor inte på lögnen de vill sälja oss om att vissa människor bara vill utnyttja systemet. och ändå tänkte jag så.

Ändå tänkte jag att jag inte bryr mig om mannen som sitter där och förnedrar sig tiggande. Men at jag tycker synd om hundarna. Att det inte är något bra hundliv. men vad är det för ett mänsikoliv då? Är inte människor också värda min respekt och min omtanke även om de är i en svår situation?

Jag antar att vi lätt ser bort från tiggaren, tänker att det är "frivilligt" för det är enklare så. Då behöver vi inte se verkligheten i vitögat, då behöver vi inte ta ansvar för det kalla, kalla samhälle vi byggt upp där vi låter människor falla fritt.

Vi går förbi tiggaren utan att se, vi lever med bekväma skyglappar för annars, ja annars vad händer då?