Språket definierar livet

Efter omläsning av mästare som Dostojevskij och Bronte så tänkte jag  att jag skulle ägna mig åt lite lättsam sommarläsning. Jag öppnade en roman av Håkan Nesser, läste tre meningar och fick nog. Efter att ha vistats så många månader i mästarnas språkvärld stack Nessers triviala språk i mina bortskämda ögon och jag insåg; Så här skapas en snobb.Jag menar, om du har förmånen att alltid få dricka goda årgångsviner så kommer vårt vanliga vin smaka surt i din mun. Om du är uppvuxen på färska grönsaker så kommer burk-champinjoner smaka faddt. Och så klart fungerar det på samma sätt med konst och litteratur. Följaktligen känner jag mig härmed tvingad till ett erkännande: Jag är en litteratursnobb.
För mig är litteratur språk, förvisso krävs det en berättelse men för att berätta den använder du språket. En ganska enkel och inte särskilt välbyggd berättelse kan förgyllas och lyftas upp av ett vackert och intressant språk, likaväl som en fantastisk berättelse kan fullständigt mördas av ett dåligt språk som ställer sig i vägen för berättelsen.På ett sätt kan jag sörja att jag kanske förlorat förmågan att läsa lättsam litteratur, det är ju ändå så trevligt att läsa en spännande deckare då och då. Men just nu kan jag inte, jag mår fysiskt illa av det låga språket. Så jag fick återvända till min Dostojevskij och åtnjuter för tillfället det trevliga sällskapet av Idioten.

Men spåket är ju också allt.Vår värld byggs upp och förstås genom språket. "il n´y a pas de hors texte" som Derrida sa(1) "det finns inget utanför texten" alltså ingen utanför position i relation till text/språk. " I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud" säger Bibeln(2) 
Allt skapas genomberättelsen, om dig själv om världen. Ditt språk är din värld, det är det som ger dig begrepp och redskap till att förstå och greppa världen, utan det finns inget.Vilket borde leda till att ett fult och dåligt språk skapar en ful och dålig värld, eller åtminstone att ett begränsat språk skapar en begränsad förståelse av världen? Och tvärtom; Om språket är vackert borde världen bli lite vackrare. Varför skulle annars språk och dikt påverka oss så? 


Jag avslutar med ett bevis på språkets makt att känslomässigt påverka oss, Midvinter av Tomas Tranströmmer:

Ett blått sken
strömmar ut från mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.





------------------------------
1 - http://en.wikiquote.org/wiki/Jacques_Derrida
2-http://runeberg.org/bibeln/43_01.html