Facebook skapar världen?

Maggan har tillbringat en helt fantastisk helg i vänners hus på landet. Eller rättare sagt i bergen. och det var precis vad jag behövde eftersom det verkar som att det nu är slut med långe farbrorn en gång för alla.Men det känns som att det inte finns så mycket mer att säga om det.  De vi besökte bor i ett 200 år gammalt hus bokstavligt talat vid vägen slut. Där har vi ätit gott, druckit massor, badat i en bergs-damm och varit utan mobil-täckning i 3 dagar.
Som en följd av den bristande mobil-täckningen kom vi att pratat om stressen med att ständigt vara tillgänglig och det konstanta informationsflöde vi lever i. Och jag reflekterade över min egen Facebook stress. Jag kände den redan när jag var i dalarna i somras, hemma har vi ingen internet uppkoppling och följaktligen kunde jag inte kolla min FB på nästan två veckor. Jag kände mig avskuren från verkligheten. Varför? Vad är det jag tror mig missa som är så viktigt? Jag känner den stressen nästan varje dag - att jag måste kolla vad som hänt på FB. Jag har så otroligt lite tid att sitta framför datorn så jag måste hetsa mig igenom alla uppdates, varav majoriteten är fullkomligt irrelevanta för mig.  Och ändå gör jag det, hinner jag inte känns det som att jag missar något viktigt. Och visst finns det viktiga saker att missa på FB. Stort som smått, jag har noll koll när mina vänner fyller år -men det hjälper FB mig med. När det händer något skojjigt event så får jag 9 ggr av 10 reda på det genom FB. Och viktiga causes - jag kan visa mitt stöd för feminism, djurrätt, arbetare och ta del av intressanta artiklar som jag kanske annars inte skulle ha funnit. Men samtidigt undrar jag; är dessa saker så viktiga för mig att de blir värda stressen? Skulle jag må bättre eller sämre om jag gick ur FB? Jag har många gånger tänkt att jag ska sluta med FB men kommer alltid på någon ursäkt för att inte göra det.
Vi pratade även om vad man postar på FB och varför. Är inte allt man postar där egentligen ett uttryck för narcissism och exibitionism? Varför vill vi annars att världen ska veta varje steg vi tar? Vilken musik vi lyssnar på och se våra semesterbilder? Vi blir sedda och bekräftade där genom våra vänner och bekanta. Vi sänder hemliga meddelande genom att posta viss musik eller en liten kommentar som bara den/de avsedda kan förstå. Det är lite som att om det inte finns på FB så har det inte hänt - syns inte, finns inte.Våra gräns mellan den fiktiva världen och verkligheten suddas ut, Baudrillard blir sannspådd.