Jag önskar att jag kunde förstå tvåsamhet som koncept. Att känna en så stark samhörighet med en annan människa att man vill utesluta andra. Jag syftar inte på att man nödvändigtvis slutar umgås med vänner och bekanta. Jag syftar på att man drivs av en känsla att av att vara exklusiv med den andra.
Det är en försäkring: Du är den viktigaste för mig och jag är den viktigaste för dig. Vi väljer alltid varandra framför andra.
Det är ett innestängande: Det är du och jag mot världen.
Jag kan inte, vill inte välja bara en människa Jag vill inte utesluta eller stänga inne. Jag vill inte vara exklusiv för någon - vilket ansvar! Och jag vill inte ha en människa som jag värderar högre än andra. Jag återkommer återigen till djuren - jag vill leva i en flock där alla betyder lika mycket för varandra.
Jag säger tack, men nej tack till tvåsamhet. Och fortsätter fundera.
Tjena Maggan!
ReplyDeleteFörst och främst så saknar jag din ypperliga salong!
Sedan ville jag bara kommentera dina tankar om tvåsamhet. Tycker det är en vacker tanke att alla betyder lika mycket för varandra. Håll fast vid den. Vill dock tillägga att tvåsamhet kanske inte alltid betyder att man väljer en person före alla andra på alla plan, utan denna person kanske är viktigast för en på ett plan men sedan har man andra människor som man går armkrok med på andra plan. Vissa säger "du är mitt allt", men monogami behöver ju inte se ut på det sättet. Behöver inte vara såpass exklusivt så att man väljer att inte dela livet även med andra. En viss grad av exklusivitet kommer det dock onekligen att leda till, vilket kan vara både positivt och negativt. Jag förstår absolut varför vissa väljer bort tvåsamhet, men förstår även varför man väljer det.
Puss!
'' Jag vill inte vara exklusiv för någon - vilket ansvar! '' jag känner detsamma.. Då hänger mitt agerande på den personens välbefinnande, det är jätteskrämmande. Att inte bara agera utifrån sig själv?
ReplyDelete