Kultrurskillnader

Maggan har tagit semester då hon var alldeles för stressad i sitt privatliv för att hinna med något överhuvudtaget. Och så har hon haft besök av Mostern med pojkvän. Det blev mycket prat om fördelar med att bo i Maggans stad i jämförelse med Sverige. Det är ett tema Maggan ofta intresserar sig för och även skriver om. Jag har dock märkt att när jag ska framhålla fördelarna med min stad så handlar det ofta om tillgänglighet och inställning till dålighetsliv - se föregående inlägg. Ibland känns det som att jag framstår som en alkoholiserad röktant. Och det kan ju i och för sig ligga ganska mycket sanning i det, men är ändå inte främsta anledningen till att jag väljer att bo här och känner mig så främmande för att återvända till Sverige. Anledningen till att det i de här sammanhangen blir så många alkoholrelaterade exempel är nog för att det är ett konkret exempel på något mer djupgående - respekten för människans frihet och integritet och ifrågasättandet av auktoriteten, något som är precis tvärtom i Sverige.
I magganland finns lagar och regler, bussarna har tidtabeller och man får inte beträda gräsmattan. Men man bryr sig inte så mycket, bredvid skylten om beträdande-förbudet har man ett barnkalas på den förbjudna gräsmattan, bussen kommer inte när den ska för busschauffören kanske träffade en bekant och blev att språka en lite stund extra - men det gör inte så mycket, man får, som Lars Von Trier säger, ta det onda med det goda. För med den här mentaliteten kommer så mycket gott. Människor är mycket mera öppna och sociala, man pratar med varandra i kön i mataffären, och något som jag nyligen lagt märke till; man säger hej och hejdå när man stiger in och ut ur en hiss. Som tidigare nämnts, människor i alla åldrar lever sitt liv på gator och torg istället för instängda och isolerade i sina fantastiskt modernt och korrekt inredda lägenheter. Man har det lite skruttigt, man har inte så mycket pengar men man värderar det sociala livet högre än den sociala statusen.
 Jag är medveten om att jag bara bott några år här och självfallet inte har en helhetsbild då jag lever i en skyddad utlännig-kokong (här är det ju jag som är invandraren) Jag har inte full tillgång till samhället och alla dess nyanser, men av det lilla jag kan se från min invandrarposition så ser jag en annan värld. En värld där den först fråga du får på festen inte är: Vad jobbar du med? - för här betyder det inte så mycket om jag har ett fräsigt jobb eller inte, här intresserar de sig för vem jag är och inte för vad jag gör.
Och det är några av anledningarna till att jag hoppas att jag aldrig någonsin ska behöva återvända och bli bofast i Sverige.