En dröm om separationer
Igår var Maggan på en trevlig terrass och åt grillade grönsaker och drack öl. Som vanligt kom ämnet in på relationer och den här gången på separationer. En av damerna i sällskapet har nyligen separerat efter 17 år tillsammans med sin man. De var high-school-sweethearts och nu vid 32 års ålder insåg hon att han inte längre är vad hon behöver i sitt liv. Jag beundrar hennes styrka och mod. För det är svårt att bryta med någon, speciellt om den andra personen inte vill. Att behöva krossa den man älskar´s hjärta är tortyr. Men som Lou Andreas Salomé sa: För att vara sig själv trogen måste man förråda andra. Om man inte längre kan göra varandra lyckliga är det bästa att gå skilda vägar. Men oftast är det en av parterna som känner det mer än den andra. Eller jag tror att bägge känt det, men att när en vågar steget att föreslå separation får den andre panik och "glömmer" allt negativt den också känt och väljer att bara se det fina i relationen. För även när vi skils betyder det inte alltid att allt bara är hemskt, tvärtom det finns nästan alltid många fina saker, men de räcker inte längre. Men när rädslan för det okända och separationsångesten sätter in är det lätt att falla i fälla.Vi har all gjort det, vi gör det alla om och om igen. Man inser vad man har först när man förlorar det - heter det. Men det är lögn, man vet hela tiden vad man har, bara att vi är trygghetsnarkomaner och blir rädda för friheten och det ansvar det bär med sig. Man väljer att lura sig själv, för det är enklare så. Det gör mindre ont. Och visst är det skönt att få vara martyr och tycka synd om sig själv för att man blev lämnad. Men det är lögn. Vi borde vara större än så.
Jag har en dröm; om att man ska kunna separera som vuxna människor. Inse - jag älskar dig och du är en underbar människa, men vi fungerar inte ihop, vi gör inte längre varandra lyckliga. Och att bägge kan erkänna det. För i ärlighetens namn, om en av parterna inte mår bra i en relation, då gör egentligen ingen det. Att man skils som vänner, att man kan ses någon gång då och då över en kopp kaffe och få veta hur den andra personen har det. För även om man separerat har man älskat, och kommer kanske alltid att älska den andre. Att man kan önska varandra all lycka i världen - och att kunna vara så stor att du önskar den andre kärlek i sitt liv. Jag vet att det här är en utopi, men man måste få drömma.
And I hope life, will treat you kind
And I hope that you have all
That you ever dreamed of
Oh, I do wish you joy
And I wish you happiness
But above all this
I wish you love
I love you, I will always love you
- Dolly Parton "I will always love you"
Jag tror att, in the heat of the moment blir det stormigt, hur vuxen man än är, och vare sej man vill själv eller inte. Man får en spark ut i det okända och blir rädd. Men om man tar sej igenom den biten som vuxna människor så tror jag på vänskapen efter. Jag kanske haft tur, men både P och O fortsatte att vara mina vänner efter uppbrottet. P och jag har, som vänner gör, glidit ifrån varanda. Men som du vet så är O en kär vän. Han har gjort det ovanligt starka, inte bara fortsatt som min vän efter att jag lämnat honom, utan kämpat sej tillbaka till sin gamla vänskap med P, och vi kan umgås alla tre utan problem, det är ett stort hjärta det. Så det går Maggan, det går =)=)=)
ReplyDelete