Fredag igen och Maggan har haft lite uppehåll beroende på stress. Vissa veckor blir bara för mycket och Maggan klarar inte riktigt att hålla ihop sig själv. En sak är stressen på jobbet, men när man lider av social-stress då blir det riktigt illa. Jag var tvungen att ta ledigt i går bara för att vara hemma och städa, livet går så snabbt på sommaren - alltid något som händer och någon att träffa så hemmet hinns inte med. Och då blir Maggan stressad.

Jag har en väldigt fin syster som även hon utbildar sig till frisör, det här med intresset för hår går tydligen i familjen. Även hon tänker mycket på livet och relationer även om hon bara är 16 år. Nyligen skickade hon mig ett arbete hon skrivit i skolan och hör och häpna - ämnet hon valt är just sexualitet och relationer. Det var fint att få läsa vad hon tänker om det här ämnet även om vi inte tycker helt lika, hon är en romantiker och funderar över varför:

"Har jag sett för mycket på film? Har jag uppfostrats till att tro på kärleken? Eller hur kan jag vara så säker på att kärlek finns och att det är något himla fint och det bästa man kan ha? Detta är frågor som varken jag eller någon annan kan svara på men nog är det psykiskt, något som påverkat mig på ett eller annat sätt."


 Det är en mycket berättigad fundering, var kommer den ifrån vår tro på och längtan efter kärlek? Är det något mer än en kulturell förklädnad av det sexuella begäret? Att vi förskönar den djuriska driften genom att kalla den  kärlek? Eller existerar de romantiska känslorna som en fristående enhet, som kan berättigas genom sig själva? Det kanske bara är vår rädsla för ensamheten som gör att vi längtar så mycket efter tvåsamhet, men precis som min vackra syster säger; det kan nog ingen svara på utan vi får fortsätta fundera tills dess vi finner ett svar som tillfredsställer just vårt behov. För en allmän sanning giltig för alla kan inte finnas i en post-struktularistisk värld där alla värden är individuella och värdegrunderna dog ungefär samtidigt med gud. 


 Maggan och G1 pratade återigen om detta igår och G1´s försvar för kärleken är väldigt fint. Hon har precis avslutat en relation men säger ändå att hon tänker fortsätta att bli kär om och om igen. Om det så ska behövas hundra gånger av förälskelse och hundra besvikelser så tänker hon inte ge upp sin tro och längtan. En längtan efter en annan människa som får dig att vibrera, får blodet att sjunga i dina ådror. Hon säger; kalla det vad du vill, jag kallar det kärlek och jag tor! För det argumentet kan Maggan inte annat än böja sig, alla har rätt till sin tro och sin definition av ordet kärlek. Så länge det gör dig lycklig gör det Maggan lycklig.